1805-1881 British Samuel Palmer Galleries English painter, draughtsman and etcher. Palmer was a key figure of English Romantic painting who represented, at least in his early work, its pastoral, intuitive and nostalgic aspects at their most intense. He is widely described as a visionary and linked with his friend and mentor William Blake, though he stood at an almost opposite extreme in his commitment to landscape and his innocent approach to its imagery. He had none of Blake irony or complexity and was inspired by a passionate love of nature that found its philosophical dimension in unquestioning Neo-Platonism.  Related Paintings of Samuel Palmer :. | A Wagoner Returning Home | The Sleeping Shepherd | A Hilly Scene | A Pastoral Scene | Home from aftonsangen |
Related Artists:
Ludolf Bakhuizen
(December 28, 1630 - November 17, 1708) was a German-born Dutch Golden Age painter who was the leading Dutch painter of maritime subjects after the two Willem van de Veldes (father and son) left for England in 1672. He was born in Emden, East Frisia, and came to Amsterdam in about 1650, working as a merchant's clerk and a calligrapher. He discovered so strong a genius for painting that he relinquished the business and devoted himself to art from the late 1650s, initially in pen drawings. He studied first under Allart van Everdingen and then under Hendrik Dubbels, two eminent masters of the time, and soon became celebrated for his sea-pieces, which often had rough seas. He was an ardent student of nature, and frequently exposed himself on the sea in an open boat in order to study the effects of storms. His compositions, which are numerous, are nearly all variations of one subject, the sea, and in a style peculiarly his own, marked by intense realism or faithful imitation of nature. In his later years Bakhuizen employed his skills in etching; he also painted a few examples each of several other genres of painting, such as portraits, landscapes and genre paintings.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Antoni Lange
(1863 - 17 March 1929) was a Polish poet, philosopher, polyglot (15 languages), writer, novelist, science-writer, reporter and translator. A representative of Polish Parnassianism and symbolism, he is also regarded as belonging to the Decadent movement. He was an expert on Romanticism, French literature and a popularizer of culture of Eastern cultures. He is famous for his novel Miranda. He translated English, French, Hungarian, Italian, Spanish, Indian, American, Serbian, Egyptian and Oriental writers into Polish and Polish poets into French and English. He was also one of the most original poets of the Young Poland movement. His work is often compared to Stephane Mallarme and Charles Marie Rene Leconte de Lisle.